bästa
amanda anna andersson är den bästa vännen i världen som någon kan ha.
och det är jag som har henne! inte ni! hihihihihi
nej men så grymt stolt över henne, att hon verkligen kämpar för det hon vill.
jag beundrar henne för det, ser upp till henne att hon vågar stå för och säga vad hon tycker.
är jävligt förvånad över att hon har valt att stå ut med mig i snart två år, jag hade inte gjort det om jag va hon.
det är galet och jag förstår inte riktigt.
och jag är glad över att vi bråkade sist som vi gjorde, för vi har kommit mycket närmare varandra, har du märkt det amanda?
det är sjukt hur nåt så dåligt kan leda till nåt så bra.
jag är rädd för att du ska lämna mig, rädd för att bli själv, för det är bara du som förstår mig så bra som du gör.
du känner mig bättre än vad jag känner mig själv.
och när jag behövde dig idag, så kommer du direkt, har alltid velat haft en sådan vän som bara kommer hem till en sådär när man behöver, även fast du bor tre mil härifrån.
och jag vet att jag brukar säga att du är dum,blond, fattar inget osv.
men du förstår så jävla äckligt bra, behöver bara ge dig en blick så förstår du helt och hållet vad jag menar.
det är konstigt att jag träffat någon som känner mig så bra efter bara två år.
och fler år ska det bli, för utan dig vet jag inte vart jag ska ta vägen, du är min "stjärnsyster" haha.
när jag inte orkar tänka eller vet vad jag ska skriva/säga, då är du där som min hjärna, du tänker åt mig och de slutar alltid så bra.
jag vet att jag säger att jag alltid har rätt om dig, och att du aldrig lyssnar och hade du lyssnat på mig hade det aldrig hänt.
men jag är glad att du gjorde dom misstagen du gjorde, du hade aldrig blivit så stark som du är nu idag utan dom.
plus att du alltid har rätt om mig också, du förklarar och pratar med mig om att jag ska tänka mig för innan jag gör/säger något.
sen har jag totalt struntat i det och det har bara blivit piss av alltihop och det är jag som blivit sårad i slutändan.
och endå tror jag att det är jag som alltid vet bäst.
jag vet att det inte är så.
skulle kunna sitta här och skriva en hel jävla bok, men det skulle endå inte beskriva hur glad jag är som har dig.
så jag hoppas att du förstår nu.
du är mina "happypiller" .
jag älskar dig.
/isabelle
och det är jag som har henne! inte ni! hihihihihi
nej men så grymt stolt över henne, att hon verkligen kämpar för det hon vill.
jag beundrar henne för det, ser upp till henne att hon vågar stå för och säga vad hon tycker.
är jävligt förvånad över att hon har valt att stå ut med mig i snart två år, jag hade inte gjort det om jag va hon.
det är galet och jag förstår inte riktigt.
och jag är glad över att vi bråkade sist som vi gjorde, för vi har kommit mycket närmare varandra, har du märkt det amanda?
det är sjukt hur nåt så dåligt kan leda till nåt så bra.
jag är rädd för att du ska lämna mig, rädd för att bli själv, för det är bara du som förstår mig så bra som du gör.
du känner mig bättre än vad jag känner mig själv.
och när jag behövde dig idag, så kommer du direkt, har alltid velat haft en sådan vän som bara kommer hem till en sådär när man behöver, även fast du bor tre mil härifrån.
och jag vet att jag brukar säga att du är dum,blond, fattar inget osv.
men du förstår så jävla äckligt bra, behöver bara ge dig en blick så förstår du helt och hållet vad jag menar.
det är konstigt att jag träffat någon som känner mig så bra efter bara två år.
och fler år ska det bli, för utan dig vet jag inte vart jag ska ta vägen, du är min "stjärnsyster" haha.
när jag inte orkar tänka eller vet vad jag ska skriva/säga, då är du där som min hjärna, du tänker åt mig och de slutar alltid så bra.
jag vet att jag säger att jag alltid har rätt om dig, och att du aldrig lyssnar och hade du lyssnat på mig hade det aldrig hänt.
men jag är glad att du gjorde dom misstagen du gjorde, du hade aldrig blivit så stark som du är nu idag utan dom.
plus att du alltid har rätt om mig också, du förklarar och pratar med mig om att jag ska tänka mig för innan jag gör/säger något.
sen har jag totalt struntat i det och det har bara blivit piss av alltihop och det är jag som blivit sårad i slutändan.
och endå tror jag att det är jag som alltid vet bäst.
jag vet att det inte är så.
skulle kunna sitta här och skriva en hel jävla bok, men det skulle endå inte beskriva hur glad jag är som har dig.
så jag hoppas att du förstår nu.
du är mina "happypiller" .
jag älskar dig.
/isabelle
Kommentarer
Trackback